Eric Ravn Wenström målar livet utan censur - "För mig är konsten som en kroppsdel"

2022-02-09

Eric Ravn Wenström målar nästan alltid i stora format. Med Brahms, Vivaldi och Mozart på högsta volym står han med jeans och bar överkropp framför staffliet. Penseln följer takten i musiken och dragen är hårda och snabba. När han är klar däckar han på golvet med färg överallt. 

För Eric Ravn Wenström är konsten en livsstil. Med måleriet som en del av sig själv har han alltid med sig skissboken och tecknar hela tiden. Konsten har förföljt honom genom livet och han kan inte bli fri från den. 

– Ända sedan jag föddes har konsten funnits i mitt liv. Det är som en drog och jag får abstinensbesvär om jag inte målar.

Han växte han upp med konsten omkring sig och varje gång hans pappa, som också målade, tog fram målarsakerna kom Eric krypande och skulle vara med och rumstera om bland färger och penslar. 

– Det luktade så gott och var så spännande. För att få mig att hålla mig undan fixade han ett eget målarkit till mig. Jag målade mina första oljemålningar 1974 och har fortfarande kvar dem. 

I skolan hade Eric svårt att koncentrera sig på de vanliga ämnena. Han ville bara teckna. I stället för att göra läxorna satt han och tänkte på bilder och vad han skulle måla härnäst. För att han inte skulle sitta och rita av saker genom fönstret fick hans mamma sätta upp rullgardiner. 

– Måleriet har varit min grej, på gott och ont. Jag har levt med konsten eller den har levt med mig. Jag kommer inte undan. Många önskar att de kunde jobba med konst. Jag önskar ibland att jag blev fri. Men för mig är det som en kroppsdel. 

Eric Ravn Wenström har både gått på konstskolor och studerat privat.

– När jag började på konstskola var jag fokuserad på klassisk figurativ konst och ville lära mig det. Jag ville veta hur man målar hud och naglar och människor men de ville börja med att måla kvistar. Det kunde jag inte hålla på med. 

I samma veva upptäckte han Edvard Munch. 

– Munchs målningar kändes äkta för mig när jag såg dem. Jag kände igen det han jobbade med i mig själv, hur han jobbar med stämningar och känslor. 

Under flera år studerade han Munch ingående. Han fick tillåtelse av Nasjonalgalleriet i Oslo att sitta där och kopiera hans verk.

– Jag målade av tavlorna och satt i källaren och läste hans gamla anteckningsböcker. I tre år höll jag på med det och det utmynnade i en avhandling om honom. Sedan dess har jag aldrig blivit kvitt honom. Ibland känns det som att han har blivit som en pappa för mig för jag känner honom så väl. Det är mycket jag känner igen mig i rent psykiskt i honom och hans livshistoria, hur han jobbade och slet för att göra de här bilderna. Jag känner mig som en blandning mellan honom och Pushwagner med det våldsamma livet upp och ned och konsten som räddar mig varenda gång. 

Eric Rav Wenström upplever att livet går som en tråd genom hans måleri.

– Mina tidiga målningar är korrekta och figurativa. Senare blev jag trött på att måla sådant, det blir så mycket att fokusera på och det går ut över uttrycken. 

Nu försöker han röra sig bort från det och luckra upp linjer och färger, bli mer expressiv och kombinera det gamla med det nya. 

– Jag vill ha mer fart och expressionism. Jag börjar måla från hjärtat och bilden får leva av sig själv. Genom att vara mindre kontrollerad fokuserar jag inte så mycket på små detaljer utan försöker fånga de stämningar som vi människor upplever, såsom sorg, glädje, melankoli, svartsjuka, rädsla och så vidare. Jag målar upp livet utan censur, precis som det är, utan att tänka på vad andra tycker. 

Eric Ravn Wenström jobbar helst med olja på stor duk men använder även akvarell och akryl för snabbare arbeten. Han har alltid med sitt skissblock för att kunna skriva ner och teckna nya idéer och intryck som han kan måla senare.

– Måleriet går att läsa som en historia ur mitt liv. Under perioder då jag själv inte haft det så bra har det alltid funnits vid min sida. Jag tecknar hela tiden och lever med det hela tiden; jag är inne i det och det är min värld. Jag är inte så bra på att prata om saker men genom konsten kan jag prata. Det finns mycket liv i mina bilder och om man känner mig som person så berättar de något om mig. Det kan vara tufft ibland om man inte orkar förklara. 

Eric målar nästan alltid i stora format. När han börjar med ett verk är han väldigt fokuserad och upplever en stark anspänning. Sedan jobbar han som en snickare eller murare; med hela kroppen. Brahms, Vivaldi och Mozart spelas ofta på högsta volym. Till slut står han i jeans, bar överkropp och med färg överallt. När han är klar är energin slut och han däckar på golvet.

– Allt i mitt liv handlar om konst, från det att jag vaknar till det att jag somnar. Jag blir sliten av det men det blir man av alla jobb. Det är lätt att bli förstörd i kroppen. Men när jag målar känner jag att jag är paletten och lever i målerierna. Helt ärligt så känns det som att jag är inne i bilden. När jag är klar kan jag behöva vila i två dagar. 

För tillfället har Eric checkat in på ett hotell i sin hemstad för att få en paus från lägenheten och måleriet. 

– Det är bara att checka in på hotell när konsten tar över en. Ibland behöver man en paus.

På kvällarna sitter han ändå och ritar i Paint på Ipaden. 

– Jag har väl inte lyckats helt, säger han och skrattar. 

Se fler av Eric Ravn Wenström verk här!

Matilda Wirström

Hitta din originalkonst på